Carols och pinsam lunch!

God kväll!

Igår hade Carolines och Harrys skola sin julkonsert med carols, hela skolan, från 5-åringar i year one till Harrys klass med 10 -åringar. Dock var det hela extremt seriöst. Alltså, det bästa jag vet med skolkonserter och luciatåg är småbarnen längst fram som inte orkar sitta still! Men nej, dessa småbarn sitter helt stilla i över en timma! Dessutom var värmen trasig så kyrkan var svinkall! De yngsta var tvungna att lära sig typ 7 sånger på äldre engelska och typ två av dem var typ "barnsånger" och lite roliga! Men det var fint och Harry läste en bit ensam! Sen gick vi till en pub, drack ett glas vin, som pga dåligt med mat gick rätt upp i huvudet. Inte bra! Vi åkte hit, de började julpynta ännu mer i vardagsrummet som nu äntligen är i ordning! Lagade lite pasta och vitlöksbröd och fick äntligen sluta vid 9 som jag ska! Dock har alla mina lampor gått, ja utom en i ett hörn, som inte är till mycket nytta för mig, bad om hjälp men Pappan pekade bara på massa lampor, men alltså, jag tror inte ens jag når med den trappstege som finns! Ska be om hjälp igen...

Idag så hade Harry inte någon simning så jag slapp gå upp vid halv 7 och fick en extra kvart vilket alltid uppskattas. Sen höll jag mig på nedervåningen i väntan på en diskmaskinsreparatör som skulle kolla på diskmaskinen som hållt på och rassla, men jag hann bli klar med allt mitt jobb och mamman kom hem innan han dök upp. Gjorde mig i ordning så fort jag käkat och mötte upp Maria utanför hennes skola vid kvart i 12.

Vi gick till Hammersmith och åkte till Harvey Nichols där Ruth (Pappans syster som bodde här några dagar under sommaren). De skulle vandra runt lite på Harvey Nichols så jag följde med en stund, sen helt plötsligt skulle vi äta och jag försökte slingra mig ur men hon sa "men ska du inte stanna på lunch" liksom, så jag hängde kvar en stund, sen började Ruths äldsta dotter prata om att jag skulle käka sushi med henne och de andra skulle gå till den andra resturangen (Maria gillar inte sushi och Ruth och mellandottern ville inte ha, och yngsta skulle möta sin gudmor), så då tänkte ja att ja, okej, då kan jag kontrollera hur mycket det blir, även om Yo! sushi är dyrt (man plockar åt sig tallrikar med typ två sushibitar och annat och varje liten tallrik kostar olika mycket, så äter man några olika), jag åt typ 10 -12 bitar och den billigaste efterätten, höll mig bland de billigare tallrikarna (typ alla kostade 3 pund), men ändå gick det upp till strax över 20 pund. (räknade inte förens efter några tallrikar.... dåligt gjort), men vid det laget hade Ruth sagt att hon ville betala vår mat med kreditkort och att vi skulle ta över kvittot...

Dottern åt dock, och mycket, och sket i hur mycket det kostade, hon bara plockade på sig, säkert över tio olika tallrikar... Så surprise surprise, det kostade. När vi skulle betala hade Dottern räknat ut strax över 50 pund, men det blev 60,6.... Dessutom sa hon vid flertalet tillfällen att "ät du, min mamma betalar", glad att jag slutade... Hon la ihop notan innan jag ens hann erbjuda mig att betala. Men mamman blev, förståligt nog, arg över notan. Jag går och tackar för maten och går, ville inte säga "alltså, jag höll mig kring 20 pund, resten var din dotter, jag ville erbjuda att betala men hon sa att du betalade" kändes dumt. Men sen får Mamman mess från Maria som då berättar att vi käkade lunch för 60 pund och jag betalade ingenting. Yes... Förklarar för mamman och hon säger att hon ska prata med Ruth och är det så betalar jag såklart, men mamman sa att det är nog lugnt, hon ska förklara allt för Ruth. Men vaddå pinsamt?!?! Vad skulle jag göra? Säga att "nej, nu får du inte äta mer" eller erbjuda mig att betala men bara 20 pund och sen säga att "nej men resten var din dotter", dessutom kunde jag inte betala mer! Mamman erbjöd sig också att betala hälften av min del och att jag skulle betala hälften! Jaja, nu är de och träffar Tomten hela högen i alla fall, de sa att de skulle vara hemma till 7, vilket var för en timma sen... Men men, ju senare de kommer hem, desto mindre måste jag jobba!

Love

Michaela!