att våga tro på sig själv

Så, nu är det bara golven kvar att städa, gör det efter middagen som mamma lagar, sen är det X-Men origins: Wolverine som gäller, sen har jag sett alla filmerna! Beast var föresten med i tredje filmen, last stand. Och även om jag hade velat se honom tidigare tyckte jag de vävde in honom bra. Men något jag stör mig på är att början på Last Stand inte hänger ihop med First class! Hmpf, antar att jag är på väg att bli en X-men nörd, fast jag läser ju inte serien ännu! Egentligen så tycker jag bara det är trist, man förstör ju illusionen, historien, genom att inte låta filmerna fungera tillsammans.

Anyway, det var inte alls det jag tänkte skriva om, utan det här med att våga tro på sig själv. En av anledningarna till att det här inte kännts verkligt är att jag helt enkelt inte trott att någon familj skulle vilja anställa mig. Jag har snarare försökt att logiskt övertala mig själv att det inte finns någon anledning att inte anställa mig. Lite "fake it, til you make it". Egentligen sitter jag fortfarande och väntar på att hon ska ringa och säga att allt är ett stort skämt. Logiken och känslorna sammarbetar inte riktigt. Men ju närmare jag kommer avrese datumet, ju mer jag ser serier som utspelar sig i London och tänker "snart kommer jag vara där", desto mer vågar jag tro att det är sant. Jag tror mer och mer på mig själv och snart finns inga gränser. Efter det här jobbiga året på universitetet så fick självförtroendet sig en riktig törn, det enda som kan konstant varit duktig på, plugg, blev skitsvårt och omotiverande. Men nu, nu är jag på väg tillbaka och fan, ingenting kan stoppa mig eller hålla mig tillbaka. The sky is the limit som det heter, och gud vet vad jag kommer hitta på härnäst.

Love
Michaela