Hej! det här är alltså den blogg som vänner, familj och andra intresserade kan läsa för att se hur min vardag fungerar i London när jag flyttar dit som Au pair, än så länge bor jag dock kvar i en förort till Stockholm och det var först i går som allt blev klart och officiellt. Den 3e Augusti är det avfärd mot Heathrow, flygbiljetten bokades också igår. Det var först då som det verkligen blev på riktigt, var nere större delen av dagen. Hur kul det här än kommer bli, och hur mycket jag än längtar efter att slå mig lös, vara min egen, stå på egna ben och framförallt, göra allt det där jag verkligen vill, typ flytta till England, så frånkommer jag inte det faktum att jag kommer vara utan mina föräldrar i ett halvår, komma hem till jul och sen dra igen. Jag frånkommer inte det faktum att jag inte kommer kunna flytta tillbaka till min pappas hus, jag kommer vara ifrån mina syskon, mina vänner, hela mitt liv som jag byggt upp här. Men en av de läskigaste sakerna är att jag inte känner någon i London, och jag kan inte dirket gå Engelska kurs där, jag läste ett internationellt gymnasieprogram (IB), på Engelska, så jag är i typ ja, inte perfekt på Engelska, men alldeles för bra för nybörjar kurser, jag har läst litterarturkurser... så nu måste jag hitta något att göra på dagarna och hitta på något sätt att få vänner...
Hmm... Ja, allt känns ganska läskigt, men jag vet att alternativet, att stanna här och plugga (ja, ev. att jobba, om jag hittar något jobb), skulle ta kol på mig, framförallt när jag vet att jag kan göra något så otroligt mycket mer spännande. Jag har känt att jag... i brist på bättre ord, suttit fast. Resten av världen rör på sig, mina vänner, de flyttar, ofta utomlands, och jag står kvar och stampar, rädd för att ta mig vidare, väljer det säkra före det osäkra.... Men nu fan har jag tröttnat, och England, London, är ju ändå knappast det mest... exotiska alternativet, kulturen är lite stelare, lite fotbollstokigare, lite mer tedrickande och har lite mer speciell humor, men jag så Jvla klash blir det knappast. Dessutom kommer jag kunna se Doctor Who på tv, och Top Gear precis när det kommer ut! ^^ Nä, jag tror att det kommer gå bra, det är bara det där första steget som skrämmer mig!
så, nu har ni mina första tankar kring det här, målet är väl kanske ett inlägg om dagen. Ni kan också följa min Twitter, jag heter Rafawoc, twittrar gör jag dock på Engelska, och jag funderar redan nu på att skriva bloggen på Englska, men faktum är att jag tror jag kommer behöva träna på att hålla Svenskan vid liv när jag väl åkt ;)
Äsch, ha det gott, så hörs vi snart igen
Love
Åh vad fint skrivet. Grattis till ditt beslut och jag håller tummarna för att allt kommer att gå bra. Precis så där kände jag för 5 månader sedan. Men ett år går faktiskt ganska snabbt, så se till att njuta av tiden istället för att längta hem. Det är rådet jag önskar någon hade gett till mig innan jag åkte iväg!
SvaraRaderaKram och lycka till!